Ett hopp trots allt

Lärjungen Johannes är enligt traditionen den enda av Jesu lärjungar som inte får lida martyrdöden pga sin tro.

Men som mycket gammal på 90-talet e.Kr. blir han tillfångatagen och placerad på fängelseön Patmos. Han får där se en syn som han skriver ner och som blir till Uppenbarelseboken, bibelns sista bok.

Vid denna tid regerar kejsar Dominitianus i Rom. Han ser sig själv som Gud och kräver dyrkan och tillbedjan av alla invånare i det väldiga Romarriket. Den som vägrar tillbe kejsaren ska gripas och avrättas.

Kyrkans tro på Gud som skaparen av allt och universums Herre och frälsare, gör det omöjligt för den kristna kyrkan att dyrka och tillbe kejsaren. Därför har många kristna vid den här tiden dött martyrdöden för sin tros skull.

På 90-talet e.Kr. har den kristna kyrkans kärnområde flyttats. Från Jerusalem vid första pingstdagen via Antiokia i samband med Paulus resor, till området kring Efesos i nuvarande västra Turkiet.

När nu Johannes skickar brevet med sin syn, Uppenbarelseboken, till församlingarna omkring Efesos, så handlar det inte bara om några enskilda församlingars överlevnad, utan det är kristendomens överlevnad i världen som står på spel.

Det Johannes skriver om är i långa stycken en beskrivning av en mörk och svår tid. Säkerligen kände de första läsarna väl igen sin egen situation i det de läste, även om mycket är beskrivet i symbolspråk.

Men så mitt i dessa beskrivningar av en svår tid, så finns det helt andra bilder som bryter igenom t.ex. i kap 5, kap 7 och i bokens avslutning. Där beskrivs den stora skaran inför tronen i himlen, där målas det bilder med starka, ljusa, härliga färger. Det är som om Johannes vill säga ungefär så här: – Det är en hård och svår tid vi lever i, men det viktigaste av allt är att mitt i allt det svåra komma ihåg att Gud har den yttersta makten. Att kärleken och godheten kommer att segra till sist. Att Jesus i sin död och uppståndelse har vunnit den avgörande segern över synden, ondskan och döden. Att det kommer att bli bra till sist därför att Gud är historiens Herre.

Det hopp som Johannes förmedlade till läsarna då, kommer också till oss idag. Budskapet också till oss är att även om livet är tufft, även om tiderna är svåra, så kommer Guds godhet och kärlek helt och fullt att segra till sist.

Upp 7:16-17 beskriver den stora skaran inför Gud med dessa ord:

    De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. [17] Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.”

Claes-Göran Ahlbom